Vi har tillsammans mer än 40 års erfarenhet av retrieverträning. Calle skaffade sin första retriever 1982 och Cinna 1984. Våra första retrievers var av rasen Flatcoat. De användes både vid jakt, Calle jagade själv och Cinna deltog vid jakt som hundförare, och på jaktprov.

Nu nästan 25 år senare har vi samlat på oss en del erfarenheter av retrievern som apportör och även en del om spanieljakt. Calle har också jagat mycket över spaniel och deltagit på prov. Cinna envisas fortfarande med att delta vid jakt enbart som hundförare.

Ett relativt stort antal hundar senare har ett “träningstänk” börjat ta form i våra huvuden. Vi baserar detta på de hundar vi mött och som vi möter idag både egna och andras. Inspiration från andra, i våra ögon sett, duktiga hundtränare och deras metoder. Vi deltar själva varje säsong på kurser och träningar för att hela tiden utvecklas som hundförare. Vi har förmånen att döma en del inofficiella retrieverprov och workingtester samt även arrangera olika typer av retrieverprov och tävlingar. Att delta med våra hundar på de olika provformerna som erbjuds upplever vi som lärorikt och roligt.

Cinna har under många år agerat som avkommebeskrivare i FlatCoated retrieverklubben. Där man med olika tester har försökt att pröva FlatCoated retrieverns jaktliga anlag.

Den träningsfilosofi som hos oss växt fram under åren bygger på att hunden inte har något utvecklat logiskt tänkande utan agerar utifrån de bilder/erfarenheter hunden bär med sig.

Modell för vår träningsfilosofi

Klicka för att se bilden i större format

Vi tror att det är svårt att gradera vad som är viktigast när det gäller träning av retriever som apportörer. Men något som vi ser som det absolut viktigaste är att ha en hund med de, för uppgiften, rätta anlagen. Vi prioriterar retrieverns anlag högt såsom:

• Jaktlust, hundens medfödda vilja att jaga, söka, jobba för att finna.
• Följsamhet, hundens medfödda vilja att vara sin förare till lags, att samarbete med sin förare.
• Spontan apportör, hundens medfödda vilja att ta upp bära och leverera det den har i munnen. En hund med denna egenskap på plats behöver aldrig läras att ta olika typer av vilt, den tar allt från början.
• Motor, hundens egen motor/drivkraft, den ska vara stark både psykiskt och fysiskt. Hunden skall ha intensitet och fart i sitt sätt att arbeta.
• Koncentrationsförmåga, hunden skall ha fokus på uppgiften inte på något annat. Det handlar även om intresse för olika typer av arbetsuppgifter.
• Markeringsförmåga, hundens sätt att markera fallna vilt. Det krävs avståndsbedömning, fokuseringsförmåga och minne för att vara en utmärkt markör.
• Hundens förmåga att sortera bilder vilket i och för sig hör ihop med fokuserings- och markeringsförmågan men är ändå värt att nämna separat.

Har man de rätta anlagen på plats är det sedan upp till föraren att förvalta dessa anlag på bästa sätt. Alla hundar är unika individer, det som fungerar på den ena kanske inte alltid fungerar på den andra. Men i det stora hela tror vi att man kan ha liknande ramar när det gäller apporteringsträning med denna typ av hund.

Relationen mellan hund och förare är en av de grundstenar vi värdesätter högt. Vi tror att det är viktigt att få ledarskapet klargjort tidigt i relation till sin hund/valp. Detta handlar ofta om förarens förmåga att skapa en balanserad relation till sin hund som präglas av hur föraren ser på benämningen “ledarskap”. Icke att förglömma är förarens känsla för sin hund och för det de presterar tillsammans. Den optimala relationen, som vi ser det, mellan en hund och dess förare är präglad av:

• Förtroende, att lita på och veta vad saker och ting betyder, att lyckas, flexibelt tänkande, ett konsekvent förhållningssätt.
• Tydlighet, att lära in tecken och signaler så noga att de aldrig missuppfattas, hunden skall alltid veta.
• Att undvika dubbla budskap och vara här och nu.
• Ömsesidig respekt, att respektera och tycka om varandra.