1991 gjorde den första labradoren entré. Sjch Njch Skyfly’s Map Butterfly, en otroligt skicklig apportör som blev jaktprovschampion vid tidig ålder. “Mappen” var hunden i mitt liv! Tyvärr blev den tid vi fick tillsammans alltför kort, de fyra år vi fick var de mesta lärorika hundår jag har upplevt. “Mappen” kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta och han delar hedersplatsen över soffan med sin son Ludde.

Under tiden med Map skaffade jag mig ytterligare en labrador, Tango, som var en duktig provhund men passade mig inte riktigt. Vi startade på tre prov med tre förstapris och blev genom detta berättigade till start i EKL, var med på Europacupen i Österrike och jagade mycket. Eftersom vi inte riktigt passade för varandra omplacerades Tango till ett nytt hem.

Några spaniels av jakttyp har också passerat, dessa jagade jag mycket med men startade också på prov vid några tillfällen. Den absoluta favoriten av dessa små yrväder var en svart cockerhane Meryl Black Grouse, en härlig följsam hund med mycket jaktlust. Tyvärr blev tiden med “Gruffe” inte så lång. Han lämnade oss allt för tidigt då hans medfödda bäcken- och höftledsdeffekt gjorde sig påmind.

2003 åkte jag till Dalarna och närmare bestämt till Anna Karin och Lasse Hedman för att hämta hem min nya stjärna Moorman’s Hobgoblin Ale… trodde jag! Den härliga, positiva labradorkille Göran norpade Cinna, jag har under åren fått njuta av honom genom att stå bredvid och se på och jag har vid några få tillfällen även fått “låna” honom som apportör vid jakt.

2005 köpte vi en valp av Lena Bratsberg, Searover Ruffling Rob, “Råbert”. Råbert visade tidigt goda retrieveregenskaper. Vi utsågs till vinnare vid 2006 års Unghundsderby och Råbert  tilldelades första pris med Vp i unghundsklass på B-prov. Råbert är en underbart duktig jakthund, tyst, lugn och markeringssäker, han är svårslagen som eftersökshund i tunga vassar.

Efter att vi parat vår tik Ellen, som är en dotter till Göran, sparade vi varsin valp. Min Erik är en härlig arbetshund som jag hoppas får mycket glädje av i framtiden. Vi har just nu fem Labradårer i huset som tränas för prov, tävling och jakt…. Det blir lätt flera, man får mersmak på något konstigt vis.

Min första hund skaffade jag 1984, en stor kraftig flatcoathane på 35 kg, SUCH Laban. Laban väckte mitt intresse för retrievern som apportör. Vi fick tio lärorika år tillsammans och vi lyckades med ett första pris i elitklass på jaktprov. Hans karriär som jakthund tog slut då en skada i ett framben satte stopp.

Laban var en otroligt snäll och go hund med en egen vilja framförallt vid dirigeringsmoment. En duktig praktiker som kunde visa en viss irritation om man som förare la sig i för mycket. Honom glömmer jag aldrig!

Efter Laban följde ytterligare några Flatcoats bland annat SUCH Majestic Falcon, med engelska “jaktlinjer” som jag köpte efter rekommendationer i Wales. Malte var en härlig, glad och positiv hund med många fina egenskaper men de räckte inte riktigt till. Ett första pris i öppenklass på jaktprov lyckades vi få ihop. Tyvärr fick vi bara sex år tillsammans då han fick avsluta sina dagar på grund av sjukdom.

1994 snubblade min första labrador in i mitt liv, lilla Ludde. En alldeles underbar liten labradorvalp av den klassiska typen som sedan utvecklades till NordJCh Nidaros Julius. Vi fick elva fantastiska år tillsammans! Han var en otrolig jakthund och en mycket trogen vän. 1999 vann vi labradormästerskapet och 2000 blev han nordisk jaktprovschampion. Ludde har lärt mig oerhört mycket om förhållningssätt och träning av en lite mjukare, följsammare typ av hund än vad jag var van vid. Han ställde alltid upp och var snäll mot alla… Han kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta..

Min allrakäraste Göran fick en ärlig chans 2010 på B-prov, efter att nästan enbart ha agerat som jakthund de senaste åren. Jag tog tag i det hela lite mer seriöst, mer tygpåsar, mindre ankor och tillsammans har vi förutom titeln SE(j)CH lyckats komma i final på LRK`s öppna jaktmästerskap två år i rad, 2009 och 2010.. Behöver väl inte ens tillägga att han är en “rätt hygglig” jakthund oxå !!

Detta med labradår ger ju på något konstigt sätt mersmak och dom blir fler och fler här på Limmerhult… Min stora passion när det gäller träning är unghundar, finns inget roligare än härliga glada spralliga arbetssugna “snorungar”. Min egen vildhjärna är ett barnbarn till Göran, full av livsglädje och arbetsiver försöker han göra mig till viljes och jag är glad att han ännu inte brutit benen på varken honom själv eller mig..