Hej då år 2009, vi kommer aldrig ses igen men vi kommer minnas dig för alltid……

lördag 2 januari 2010

2009 har varit ett år fullt med händelser, både roliga och mindre upplyftande. Det absolut roligaste först, den 1 februari födde vår Prinsessa SOL sina och Drakens ungar… Utan några som helst konstigheter ploppade dom ut en efter en tills Prinsessmagen var tom.

 23-myyysigt-med-valpar.JPG

Hela åtta små SOLstållar satte lilla Ellen till världen bara sådär… Efter en dräktighet där Ellen upplevdes må precis så bra som en gravid Kunglighet ska, med andra ord mycket mat, många privilegier, ständigt uppassad och all uppmärksamhet av alla samt ett sunt och friskt mående… Ellen skötte sina ungar som den kloka hund hon är, vänligt men bestämt med mycket tålamod levde hon nästan 24 timmar per dygn sida vid sida med dom små tills de flyttade hemifrån vid 8 veckors ålder…

 84-soldrakarnas-sista-mys-med-mamman-8-veckor-gamla.JPG

Ellen sover med sina snart 8 veckor gamla ungar samlade runt omkring sig i köket…

Dom sista 3 veckorna assisterade Nora som nanny vilket Ellen inte verkade ha det minsta emot…Hon låg och plirade vaksamt när Nora lekte, fostrade och sov med hennes ungar…Det var en underbar tid, vi umgicks ständigt med valparna och separationsångesten hos matten låg på topp ett tag. När dom började närma sig sisådär 7 veckor började den avta mer och mer, vi skulle ju ändå ha två huliganer kvar…Det intressanta var att vi kallade dom Solstållar tills dom var ungefär 6 veckor, sen började dom liksom byta skepnad och namnet SOLdrakar blev ett alltmer vanligt förekommande gemensamt namn för ungarna…

 73-sotnos-4-6-veckor.JPG          593-mattes-alskling.JPG         58-hm-sot-ganska-va-4-veckor.JPG          591-bus.JPG              sting-burk.JPG

Huligantakterna har liksom håll i sig från ungefär 6½ vecka till 11 månader, givetvis dynamiskt och ständigt föränderligt…. Dom är otroligt uppfinningsrika och klyftiga allihopa, ett visst sinne för att äta verkar de alla mer eller mindre besitta.. Dom stoppar minsann inte i sig vad som helst utan väljer noga av de kulinariska läckerheterna som finns att tillgå, några exempel: 500 kronors sedlar, ett antal biabeddar, mattor, köksgolv, byggnadsritningar, sängmadrasser, ljus, lister, fällar, tapeter, mjukisdjur, lädergrimmor, ljusslingor, prydnadssaker, silverrävshalsduk m.m.m.m.  Dom snälla SOLdrakeägarna bara ler och säger att dom älskar sina jyckar och att dom är smarta och påhittiga…Puh tur vi har så himla vidsynta, öppensinniga och kanonbra valpköpare som förstår fördelen med att ha så hmm “påhittiga och kreativa” hundar… Dom som har haft det lite jobbigt sen dom fick en SOLdrake i huset är dom äldre hundarna… Rapporter har inkommit att dom redan etablerade hundarna i SOLdrakarnas nya hem förskräckt flydde upp i möblerna första tiden innan dom vande sig när kompostgaller och tapeter for åt alla håll.. ;) Ja ja, under kaos föds ordning, säger ju det gamla talesättet och kaos är granne till kreativitet, det har vi läst på nätet ;)

En hel del hundarrangemang har vi hunnit med här på Limmerhult under 2009. Det årliga dubbel-B-provet i NKL gick av stapeln i maj med Kent Palmgren som domare. Några instruktörer utifrån har varit på besök och hållt några träningar för våra nära och kära…Helt klart givande, iallfall för oss..

 herman-sot.jpg

I april flyttade Herman hem till oss, han är född och uppvuxen till 7 månaders ålder i Ungern hos, vår ,numera, goda vän Rita. Herman är hussens 50 års present från matten och alla vänner som varit med och skramlat. En liten rolig företagsam jycke som säkert kommer att roa många i framtiden… Valpträffar har hållits en gång i månaden med SOLungarna, Göranträffen i somras, kanon trots en massa regn på söndagen… Under några veckor runt semestern hade vi kennelflicka, en Raketmatte med tre labradår fröknar som var oss behjälplig.

Nora och matten har varit ute och luftat sig en aning, startade på Unghundsderbyt där vi tyvärr nollade en station men vi hade fina poäng på de andra 4 stationerna. Var sedan med på Lilla Retrievermästerskapet i Östergötland där vi lyckades med bedriften att erövra ett första pris…När hösten kom och jakterna startade fick lilla Nora även pröva sina vingar där, inga som helst konstigheter, lugn tyst som en mus och 100 % stadig…B-provsstart i Kisa i september, Nora och syster Aoife kammade hem varsitt första pris i NKL och deras mamma Görandottern Gem sista ettan i ÖKL… Kungen har även han fått komma utanför Limmerhult, B-provsstart i elitklass på dubbelprovet i Sörsjön resulterade i ett andrapris och ett första pris… Vi startade även på Labradorklubbens öppna jaktmästerskap, gjorde hyfsat bra i från oss och Göran fick stewardernas pris, världens bästa Göran ;)

På hästfronten har det varit alltför lite aktivitet, Hedvig var hemma några veckor under sommaren och red framförallt Kello och sin egen Islandshuligan som kommit tillbaka från fodervärden. Vi andra folk på gården har inte ridit “ihjäl” oss precis under det gångna året. Tiden och orken har inte räckt till riktigt och då blev hästarna bortprioriterade, tyvärr. Hedvig for tillbaka till Island, jobbade några veckor innan skolan började på Holar. Hon har gått en termin där och verkar trivas och har presterat mycket bra studieresultat. :) Ingeborg har varit hemma i Sverige under året bortsett från en resa till Thailand. Hon har för det mesta jobbat med lite olika saker förtillfället på en Kaffe och Choklad “bar/shop” inne i stan…Passar henne som handen i handsken…

När det gäller jakt har vi och hundarna som vanligt deltagit en hel del på framförallt andjakter. Hussen har även haft förmånen att lägga till ett nytt viltslag till sin “mördar” lista, Mufflon skjutet under en jakt på en Ö i skärgården. Annars har det mest blivit fågel och hare. Kim har skjutit både rådjur och viltsvin på Limmerhult under året…. Våra “egna” utsatta änder verkar trivas nere i sjön, iallafall var dom väldigt många och flera häckande par, både gräsänder och knipor. Förmodligen kom dom änder vi satte ut 2008 tillbaka i somras och bildade “familj”. Några elaka ilskna sothönspar fanns också i somras. Dom motade på gräsänderna som snällt flyttade på sig. Vid ett tillfälle när hussen var på promenad med sin Perazzi och Råbert kunde han inte riktigt hålla pekfingret i styr så en anka fick sätta livet till…Annars är dom mest till prydnad, än så länge iallfall ;)  De fasaner som lite oplanerat släpptes ut på Limmerhult i våras verkar ha fått tjänstgöra som rävföda, tyvärr. Vi har hittat spår efter döda, halvt och helt uppätna Fasaner lite här och där. Bättre planering och mer jakt på predatorer krävs nog för att etablera en stam här. 

I slutet på året påbörjades ett större skogsprojekt här på Limmerhult med röjning, gallring och en del slutavverkning på gran. Vi hoppas på en finare mer välskött skog i framtiden som kan erbjuda många fina träningsmöjligheter. Planer på en ny “skjutbana” börjar ta form allt eftersom granarna ramlar ;) .

Vi säger farväl till 2009 och Välkomnar det nya året med stora förhoppningar om ett härligt 2010…..

5 kommentarer till “Hej då år 2009, vi kommer aldrig ses igen men vi kommer minnas dig för alltid……”

  1. av: Cina

    tack för ännu ett härligt år och tack för Disa som blir mindre och mindre huliganig.

    Det är ett sant nöje att läsa i bloggen, du är duktig på att skriva.

    Kramkram
    Cina Gem och SOLdis från SOLna

  2. av: Marie

    Fantastikst härlig, rolig, mysig läsning!!!

    Kramar till Er från en av de Lykk-lig-a SolDrakeägarna :-)

  3. av: Svea

    Gott Nytt År
    Underbar återgivning av 2009. Du/Ni är jätteduktiga på att skriva samt beskriva hundlivet m m. Var är Göran en one and only??
    Kram Svea ( svart labbetös)

  4. av: Johanna och Daniel

    Vilket underbart år på många sätt och vis! God fortsättning! Vi ses snart =)

  5. av: Mats & Marie

    När man summerar året som gott så har det varit många stora höjdpunkter på Limmerhult. Det är ett sant nöje att läsa, du har verkligen skrivandet i dig, en ny framtid kanske?
    Vi ser iallafall fram mot att få gästa de Limmerhultska ägorna även detta år.
    Många god fortsättningskramar från oss i Tyresö.

Skriv en kommentar